Vi fortsätter vår resa bakåt i tiden. Närmare bestämt till den 9 april 1940. Då angrep tyska stridskrafter plötsligt Danmark och Norge. Detta satte fart på den svenska armén och de svenska trupperna koncentrerades längs den norska gränsen, samt i städer och samhällen utmed västkusten. Truppernas första uppgift blev att spärra av samtliga till Norge ledande vägar och järnvägar, och i anslutning till dessa spärrar anlägga befästningar.
Dessa skansar, som i början endast utgjordes av relativt enkla skyttevärn och skyddsrum, kom snart att byggas ut till imponerande befästningsanläggningar bestående av kanonvärn, kulsprutevärn och skyddsrum, som omgavs av minfält, stridsvagns- och taggtrådshinder.
Att ett eventuellt tyskt anfall mot Sverige skulle kunna hejdas redan vid gränsen, var det dock ingen som på fullt allvar räknade med. Därför var försvarsanläggningar tvungna att byggas även längre inne i landet.
Ett synnerligen lämpligt område för en bakre huvudförsvarslinje ansågs det smala passet mellan Byfjorden och Vänern vara. Redan i maj 1940 inleddes därför byggandet av en försvarslinje mellan Uddevalla och Vänersborg.
Uddevalla-Vänersborgslinjen kom att utgöra stommen i Västsveriges försvar ända fram till årsskiftet 1942-1943, då en ny krigsplanläggning trädde i kraft. Enligt denna skulle ett tyskt angrepp från Norge mötas med starkast möjliga krafter redan vid gränsen, och därmed hade Uddevalla-Vänersborgslinjen spelat ut sin roll.
Bilden ovan visar ett bevarat och renoverat värn från Uddevalla västra skans som ligger på Skansberget i Uddevalla. Ett monument som vakar över staden och som påminner om hur nära det faktiskt var att Sverige drogs in i kriget.
Alla värn från andra världskriget har tyvärr inte fått samma möjlighet till ett fortsatt liv som detta. Flertalet har blivit grävskopemat för att antingen ge plats åt modernare bebyggelse, eller helt enkelt för att de inte behövdes längre. Så här ser det ut vid en före detta skans vid en av våra fjordar i bohuslän.
Det enda som påminner om vad som en gång varit är lite betongrester. Tänk, just här har det en gång varit bemannat dygnet runt. Vakande ögon har spanat av fjorden efter fientliga fartyg.
De som inte har raserats har visserligen plomberats och gjutits igen med betong, men står åtminstone kvar för allmän beskådan, ofta även i sin rätta miljö. Här är ett exempel från ytterligare en skans i bohuslän, placerad vid ett strategiskt vägskäl. Man ser tydligt plomberingen.
Vissa skansar och befästningar har dock bevarats och finns idag kvar. Här är några exempel på intakta värn från gränsområdet bohuslän-dalsland.
En bild inifrån värnet ovan visar embrassyrerna där de tunga kulsprutorna stått. Ni kan själva tänka er ljudnivån här inne när fyra kulsprutor öppnar eld samtidigt. Men å andra sidan, ljudnivån är kanske inte det första man tänker på i krig.
I vissa värn kan man dock se en träbeklädnad. Kan det kanske vara för att dämpa ljudet från vapnet, eller hade det kanske en isolerande funktion? Om någon vet tar jag tacksamt emot information om detta. Notera, här är embrassyren i metall istället för i trä som i värnet ovanför.
Dessa värn har alla ingått i det så kallade Vänerlåset som beskrevs i den inledande texten. Fler bilder och information om enskilda skansar och befästningar kommer längre fram.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Alla kommentarer förhandgranskas. 'Gömt och glömt' förbehåller sig rätten att ej publicera en kommentar eller redigera innehåll i en kommentar som ej är lämpligt för publicering.